Recensioner

1967
”Men det finns fler saker som bidrar till omväxlingen.  Hälften av konstnärerna är t.ex. inte från Stockholm. Två av dem är skåningar – Ola Billgren och Stig Morin. Det intressantaste i ung svensk konst förra året kom utan tvivel just från Skåne”

Ludvig Rasmusson, Utställningskatalogen ”Ung generation 67”

1968
”Man säger att Morin är fantasifull och fabulerar. Kanske, men samtidigt upplever han världen så som han skildrar den. Med snabb pensel, expressionistisk och spontanistisk touche utför Morin sina målningar… Man ryckes med av dessa fartfyllda bilder, och glömmer att det idag nästan anses omoraliskt att måla tavlor, framför allt sådana som inte visar politiskt engagemang”

Gunnar Bråhammar, Kvällsposten

1968
”Stig Morins arbeten saknar verkligen inte tidsatmosfär. Men Morin är ganska ironisk; han blandar t.o.m. olika atmosfärer på ett sätt som onekligen är roande. Genom ett smått nationalromantiskt landskap av 90-talssnitt, djupa granskogar med sus i, dundrar det sena sextitalets heroer fram (får inte förväxlas med de gamla töntiga skinnknuttarna). Morins bilder är inte dåliga; bakom dem ligger en fin karaktäriseringsförmåga och en snabb uppfattning”

Viola Robertson, Sydsvenska Dagbladet

1968/1971
”Stig Morin har på sina motorcykelfärder gjort en inmutning av en del av den svenska provinsen. Han har ungefär samma avstånd till sina föregångare som den unge poeten Tomas Tranströmer som – efter att ha genomkorsat svenska landskap på moped – kom att förnya den svenska landskaps- och naturpoesin”

Per Drougge, Skånska Dagbladet (1968) och Paletten (nr1:1971)

1969
”Stig Morin har också fart och svikt på sina kompositioner med fladdrande figurer, guppande vägar och framsusande motorcyklar i landskap av färgstänk …”
Man har verkligen inte tråkigt på Konsthallen just nu”

Tord Bäckström, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

1970
”Stig Morin brister ut i en färg som är hallucinatorisk i sin expressivitet och djärvhet. Hans former är splittrade och ibland osammanhängande men ändå överväldigande i sin drömska totalitet och stämning… Morins målningar utstrålar en lycka som inte kan lämna någon oberörd”

Beate Sydhoff, Svenska Dagbladet

1971
”När Morin åker i det småländska landskapet kastas omgivningen åt sidan och förvrids i sina perspektiv av farten och dånet till en extatisk helhet som kommer att stå för en fullständig lyckokänsla. Sällsam är också hans gästabudsbilder med lyckliga fantomer i stor förbrödring trots olika emblem: BSA, Honda, BMW etc. Det är en målning med politiska övertoner av ohyggligt slag. Stig Morin är som sagt en utomordentlig målare”

Torsten Weimarck, Arbetet

1974
”Vid Malmökonstnären Stig Morins vernissage i Galleriet på Kungsgatan i Lund gick allt åt redan på vernissagedagen. Något som detta med Morin har Anders Tornberg på Galleriet  inte varit med om. Den unge Morin – trettio år – är för närvarande den mest efterfrågade Skånemålaren vid sidan av Ola Billgren och Böckman … Med en ytterst personlig verklighetsuppfattning skildrar han lyriskt och färgsprakande det sydsvenska skogslandskapet, säger Anders Tornberg”

Intervju med Anders Tornberg, Sydsvenska Dagbladet

1974
”Morins målningar är tidsenliga, samtida. Tidsenligheten är en svåråtkomlig och svårbeskrivbar kvalitet… Jag tror att Stig Morins målningar i hög grad har den sammansatta och svårbeskrivbara kvaliteten…”

Torsten Weimarck, Arbetet

1975
”Stig Morin är den extatiske målaren som kanske står närmast det ”gamla” romantiska begreppet inom bildkonsten, en ny Elias Martin men med det ”artificiella” medialandskapet i gott minne”

Beate Sydhoff, Utställningskatalogen ”Ny nordisk romantik”, Lunds konsthall

1976
”En frisk fläkt i utställningslivets ofta kvalmiga atmosfär är Stig Morin. Han äger en förunderlig humor, kopierar ingen, är bara sig själv, underfundig, undanglidande men ändå med stor direkthet… Det finns i hans friskt flödande bilder, i hans skiftande dagrar, mitt i hans milt ironiska humor en rent svindlande känsla av nyseende”

Åsa Berntsson, Sydsvenska Dagbladet

1985
”Stig Morin har sprängt alla svårighetsvallar och målar med genial enkelhet”

Jean Bolinder, Kvällsposten

1985
”Stig Morins landskap har något mycket speciellt. Över hans bilder behöver man inte grubbla – bara ta emot och fascineras och kanske framför allt beröras av den starka sinnlighet som strömmar ur dem. Ett landskapsmåleri med hetta!”

Björn Widegren, Gefle Dagblad

1986
”Stig Morin är en utmärkt målare, och det är en stillsam fröjd att betrakta hans bilder …”

Jan Hemmel, Sydsvenska Dagbladet

1992
”För att försvara sig mot den teknik som tränger på går Morin tillbaka till sin barndoms läsning. Han citerar Folkskolans läsebok ”Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat”. Och vi får en glimt av Olle Hjortzbergs trygga gran och stugan vid dess fot, alltmedan de väldiga långtradarna dånar förbi”

Sten Åke Nilsson, Utdrag ur boken ”Mark och träd, konstnärernas syn”

1995
”Han debuterar som en konstens skinnknutte men utvecklas till en målande filosof… Som utställningens målningar visar är han virtuosare och lättare på handen än någonsin förut”

Marianne Nanne-Bråhammar, Arbetet

1997
”Jag tycker att Stig Morin är en fin konstnär som har en egen ton i den svenska konsten. Hans närhet till skogen ger honom outtömligt ämne som han går in i med stor variation och inspiration, men inte bara den omgivande skogen – även dess kontrast, den intensiva trafiken som inte är långt borta på moderna Europavägar och krokiga landsvägar har inspirerat honom till originella målningar. …han är en målare med kvaliteter.”

Sven Ljungberg, ur motivering till 1997 års Sven Ljungbergstipendium

1999
”Det är som måleri bilderna fungerar, och bäst blir det när arbetet med färgen och formen får dominera över motivet och tanken. I sviten ”Bor”, ”Vis” och ”Hem” visar Stig Morin att han har del i det magiska illusionsnummer som måleriet också kan vara. En ”Uppsluppen målning” från 1971 bryter bjärt … men det är lysande i varje mening, och uppfriskande i en helhet där en dyster och något förutsägbar nordisk Weltschmerz fått ta överhanden”

Pontus Kyander, Sydsvenskan

2000
”Och nu, i en allt större förenkling, målar han skogsdungar, eller hult som de kallas i Småland. Träden som står där skapar ett rum av stillhet som blir kvar när bilarna, bågarna, långtradarna dragit förbi. Förändring mot stillhet. Våra villkor mot vår längtan. En oavgjord match, en pågående kraftmätning. Och så det där ljuset under träden”
Ylva Eggehorn, Vår Lösen